Jag hatar dom här förbannade dipparna.
Jag har mått bra så länge sen kommer den, krypande, smygande, som en katt med siktet inställt på sitt offer.
Det smäller till, på en millisekund går jag från att må bra till att vara spyfärdig, gråtfärdig och färdig för graven.
Jag känner mig liten, betydelselös, hjälplös, övergiven, utnyttjad, bortkastad och allmänt värdelös.
Jag finner inget värde i mig själv, jag finner inget jag kan uppskatta med mig själv, jag finner inte mig själv.
Jag vet att det är ett passerande stadie, men det spelar ingen roll.
Den stunden man befinner sig i detta stadiet så hjälper inget, inte tröst av någon sort, inte bra musik, inte mat, inte sprit, inte kärlek.
Inget förutom tid, men i mörkret är det svårt att veta vad som är framåt och vad som är bakåt.
Hade jag haft lite mindre självdisciplin hade jag förstört mig själv, medvetet och med glädje.
Den destruktiva sidan vill ta överhand, den kortsynte idioten vill träda fram.
Den sidan av mig som desperat vill gå tillbaka, han vill spola tillbaka tiden och pausa där.
Den lilla lilla delen som inte vill släppa taget, sitter där som en liten igel på min hjärna.
Försöker få mig att göra allt som är dumt, allt som inte funkar.
Han vill göra allt som är fel, allt som skulle stjälpa det jag lyckats bygga upp med mig själv hittills.
Jag vill inte gå tillbaka till hur det var förut, det är en svunnen tid som får stanna bakom mig och sakta blekas bort.

Hade jag inte haft ett jobb där jag har chansen att gå undan ibland hade jag inte orkat vara där ens, den tiden jag får att kunna gå undan är ovärderlig.
Jag har mitt lilla "krypin" där jag kan sätta mig och titta på sjön, skogen, fåglarna och bara låta tankarna rusa genom mitt huvud i ljusets hastighet.
Jag kan gråta en skvätt eller bara sitta där och stirra apatiskt ut i tomheten, när jag sitter där kan jag bara släppa allt och låta det gå över.
Men idag hjälpte det inte, idag är en riktig jävla brusten kondom till dag.
Just så känner jag mig, som en använd kondom någon kastat ut genom fönstret.
Haha, jävla idioti.
Jag ska iaf till kuratorn imorgon, det kommer bli det tyngsta passet någonsin.
Som tur är så känns det alltid bättre efteråt, jag är alltid "fri" då jag går därifrån, fri från alla idiotiska fantasier som ersätter fakta, fri från den där lilla jävla igeln som sugit sig fast som en lycksökande sköka, fri från mig själv som spillra.

Jag ska sova nu, jag måste sova nu.
Jag måste..
Jag vill...
Godnatt...