Ända sedan början av April har jag försökt att undvika vissa människor, människor som jag tycker det vore för jobbigt att träffa.
I natt mitt i allt jobb så fick jag en insikt, varför ska jag begränsa mig?
Ingen av dom jag undviker ser på mig annorlunda nu mot för förut (hoppas jag), om dom gör det så var väl det skit samma egentligen.
Jag kommer så småningom träffa dessa personer vare sig jag vill eller inte, så varför inte ta tjuren vid hornen och bara acceptera att det är så?
Jag tänker inte undvika fester, krogen osv bara för att jag är rädd för att behöva må dåligt.
Alla band är klippta, så varför ska jag tänka på vad jag gör, vad jag säger och hur jag beter mig?
Det behöver jag inte, jag har inget ansvar på samma sätt som jag haft förut.

Nattjobben är fulla av insikter, det jobbiga är bara det att många inte vill fastna.
Dom värsta insikterna är dom man har haft förut, dom kommer och försvinner lika fort, den står man där någon månad senare och tänker exakt samma sak.
Varför kan man inte bara ta in dom på en gång och inse att dom faktiskt kan vara betydelsefulla?

Nu ska jag gå och lägga mig innan jag skriver allt för mycket knas.
Hur som helst, tänker inte begränsa mig, rädslan och lidandet skapas av mig och styrs av mig, så lägg bara av med det nu.