Det här med att vara vänner efter en relation känns naivt, det är kanske förståeligt att en part vill det, den parten som fått som den vill.
Men varför skulle jag vilja?
Jag vill inte se dig med en ny, jag vill inte veta av den där killen du fick till det med, jag vill inte veta vad du gör, vad du jobbar med.
Jag vill inte veta något alls.

Det är väl kanske en tidsfråga, när man väl släppt allt och känslorna är borta så är det väl lättare, men jag tror fortfarande inte att det är lätt.
Varför föreslår man det ens?
Ska det vara någon sorts tröst?
Är det ett sätt att ha koll på personen?

Om man verkligen menar det så måste man vara naiv, det finns inte en enda cell i kroppen som tycker det låter som en bra idé när man står på andra sidan.
Om man inte planerar att sitta i koppel och vänta.
Det tänker inte jag....





Jag är ett offer för mina egna känslor, absolut.
Jag vet att jag kommer hinna ändra åsikt tusen gånger innan detta är klart.
Det jag skriver är vad jag känner just nu.
INGEN/INGET kan säga vad jag kommer att känna om 1 år, 2 år osv, bara att gilla läget.