Min musikresa.
Kategori: Allmänt
Jag kommer ihåg att jag avgudade hans musik, jag hade affischer, sängkläder och diverse artiklar.
Det var början på min musikresa, början på en underbar resa full av upptäckter och besvikelser.
Som ni kan förstå så var inte MJ (jag skriver MJ för jag orkar inte skriva hela namnet inte för att jag är ett die hard fan) den populäraste artisten i skolan, jag och Sonny hade en hetsk fejd om MJ och Jerry Lee Lewis, det var fullt ut krig.
Nu var det ju iof så att dom flesta tyckte illa om MJ med tanke på all uppståndelse runt honom vid den tiden.
Men jag kommer ihåg när jag och min mor var i Göteborg för att se MJ live, jag kommer ihåg känslan av totalt lugn.
Jag var totalt hänförd.
När intresset för MJ bleknade så blev det mycket ströartister som tog hans plats, Dr.Bombay, Aqua, Jamiroquai m.fl.
Jag tror det var kring millenieskiftet jag såg en video på voxpop som fick mig att inse att hårdrock/metal var något i min smak. Jag tjuvlånade min brors Einherjer, Otyg och Vintersorg skivor, lånade Emperor av Kalle och smyglyssnade när inte mamma eller Kristian var hemma. Det var en helt ny värld, hur kunde något som lät så vara så tilltalande tänkte jag medan jag lyssnade fascinerat. Detta ledde vidare till Slipknot som min mor var hemskt mycket emot, "Hemska människor" nämndes mer än 3-4 gånger i veckan.
När vi senare flyttade till hembygdsgården så byttes denna musik konstigt nog ut till AC/DC och Eddie Meduza, en tid jag fortfarande skäms lite över. Detta rådde Blind Guardian, Luca Turilli, Stratovarius samt en hel del andra power metal band bot på. Det var vid denna tid jag började åka på lan på stjärnan, där byttes det musik så det stod härliga till. Det var på ett av dessa lan jag upptäckte Cradle of Filth, speciellt låten Her Ghost In The Fog. Vilken röst, vilket utseende, det var något nytt för mig. Något som dock inte skulle hålla länge. Cradle byttes ut av System Of A Down som byttes ut av Pantera som blev mina nya gudar. Jag beställde alla deras skivor för mina julklappspengar, jag satt på mitt rum varje dag och lyssnade på Phils röst, Dimebags solon, Vinnies hårda trummor, Rex den stackarn brydde jag mig inte om. Jag hade aldrig tidigare upplevt ett sånt härligt utlopp för känslor. Jag har än idag kvar alla deras skivor och hoppas att jag har dom kvar om 30 år.
Efter jag hade snöat in mig på Dimebags "häftiga" gitarrsolon så upptäckte jag Ozzy, låten Mr.Crowley var första låten jag hade hört med två för mig just då grymma gitarrsolon. Ozzy ledde till Zakk Wylde som då var hans gitarrist, jag blev blixtförälskad. Jag köpte alla skivor, än en gång så rök alla julklappspengar på en gång.
Något jag aldrig kommer att ångra, än idag så är Pantera och Zakk Wylde mina två största favoriter.
Jag kan nog inte uttrycka med ord hur mycket musik betyder för mig, hur mycket det har betytt. Jag hoppas att det alltid kommer vara en stor del av mitt liv.
Idag så består spellistan av alldeles för många genrer och artister för att orka nämna här.
Det här blev mest ett enda dravel, men men....
