Redbeard

Jag är uppväxt och uppfostrad med solidaritet. Att vi när det behövs hjälper våra medmänniskor, att vi finns där för varandra. Det jag nu läser och hör gör mig uppriktigt sagt ledsen och äcklad. Hur kan man stå där och medvetet neka någon hjälp? Hur kan man säga "dom vill vi inte ha här"?

Har ni något samvete? Mot era medmänniskor? Mot er själva? Mot er bygd?

Hur förväntar ni er att våran by ska utvecklas och växa om vi stänger ute folk i kylan?

Ni säger "det finns inte plats, inte resurser, dom är för många", det där är kvalificerat skitsnack. Ett förskräckt uttalande av människor som är inskränkta, rädda och bakåtsträvande. För det första så står det lägenheter tomma till förfogande, plats finns i skolan och resurser kommer det finnas. Och om det skulle vara så att det inte finns så är det väl våran solidariska skyldighet att se till att det finns!

En medmänniska är en människa punkt slut! Kan du verkligen sätta kvalifikationer på det?

Det gör mig ont att människor kan tänka såhär, det är med tårar i ögonen och sorg i bröstet jag tar del av era obegripliga åsikter.

Förresten! För er som tycker vi tar emot för mycket flyktingar, ta en titt på migrationsverkets hemsida. Vi tar emot ca 0.1% av alla världens flyktingar, 0.1%.... Ruskigt många va?

Jag kommer att dra mitt strå till stacken, jag kommer göra det jag jan för att dessa människor ska känna sig lika välkomna och trygga som mina nuvarande grannar gör.

Ni går en farlig väg, ni ser det kanske inte nu, det kommer synas i era barns ögon när dom själv beter sig precis såhär. När dom kallsinnigt står med händerna i fickorna och ser människorna runt om dom lida.

Jag tror och hoppas att jag inte står ensam i den här övertygelsen, öppna era ögon, öppna era hjärtan. Se människorna i nöd, se det överflöd av resurser du kastar, se alla möjligheter som finns att hjälpa dessa människor.

Jag ber er, låt inte mitt hopp om mänskligheten dö ut...