Nu har det snart gått 7 månader sedan Kristian gick bort.
Livet har i stort sett återvänt till det vanliga, visst fattas något.
Vissa dagar är bra dagar och vissa är tunga, ibland kan det gå bra flera timmar sen blir det tungt.
Men det är inget konstant längre, det är mer något som kommer med större mellanrum hela tiden.
Men jag kommer aldrig att glömma, jag kommer aldrig att sluta tänka på honom.
Sorgen kommer alltid finnas där, men det kommer även minnena att göra.
Ibland kan jag kommer jag ihåg saker som kan verka onödiga att komma ihåg, som när jag fick gå ner med matlåda till honom på jobbet för att han "glömde" att laga mat, eller när han brukade darra med mungiporna jättesnabbt för att försöka psyka mig.
Det är väl inte så konstigt egentligen att man minns dom små sakerna, sakerna som gjorde honom till den människa han var, en älskad bror, en älskad son, en älskad kusin, ett älskat barnbarn, ett älskat syskonbarn och en älskad vän.
Det märks vilken sorts dag det är idag, en tung dag fast ändå inte.
Tung fakta blandas med glada minnen som varvas med irritation, vissa stunder kan jag sitta i soffan och gråta sen börja skratta för att jag kommer på något roligt han gjorde.

I skrivande stund på valdes precis Blind Melon - No Rain av alla låtar på winamp.
Om man tittar på musikvideon så är det en överviktig flicka i början som steppar, Kristian brukade retas och säga att det var jag, vips så skrattar jag igen.
Ni som har syskon själv vet att det alltid låter värre än vad det egentligen är, "brukade hans bror reta honom och jämföra honom med en överviktig flicka, gud vad hemskt". Nej, det är syskonkärlek på sitt skruvade vis.
Nu har jag skrivit allt för osammanhängande och för mycket för en session.

Här är videon till denna underbara låt för övrigt.





Hittar den bara med dålig kvalité, men skitsamma.