Jag bad Kristian för längesedan att spela in Mad World på gitarr så jag fick lägga sång på det. Nu när allt är som det är så han vi aldrig med det, men Anders Klang har hjälpt mig sätta ihop en liten version. Jag vill tacka Anders för att han hjälpte mig, jag är otroligt tacksam. Låten är som den är och jag förväntar mig inget, jag vill helt enkelt bara lägga upp den här till minne av min bror. Sen om ni tycker det låter skit så är det väl så.
Ibland kommer livet med en rejäl käftsmäll. Något som skakar det fundament du arbetat på att bygga sen senast, plötsligt står du där med gräset mellan tårna igen. Än en gång påminns du om att du är mänsklig, att livet inte är den raka linje du alltid velat eller trott det ska vara. Framtiden känns inte lika säker längre, framtiden är oviss. Den framtid jag såg, den framtid jag velat ha, den finns inte riktigt längre.
Jag älskade min bror mer än allt annat, vi hade våra stunder och vi hade våra tjaffs. Men min bror fanns alltid där som en klippa, han var den som jag alltid kunde prata med om något var svårt. Han var den som alltid förstod mig om jag mådde dåligt. Han var den som klev in när pappa försvann. Han var den mest underbara bror jag någonsin kunnat växa upp med.
Jag älskar dig Kristian, du har lämnat ett stort tomrum inom mig. Men jag hoppas du får frid nu, att du får svar på alla dina frågor. Och jag hoppas du sitter med pappa, farfar och farmor nu och skrattar.
