Har ångest, från ingenstans.
Den bara dök upp, lika välkommen som vanligt.
Vette fan varför den är där ens,
Är jag arg?
Ledsen?
Uttråkad?
Är det för att jag åt fikabröd?

Varför i helvete har jag ångest?!
Den blir inte bättre av att jag inte vet var den kommer ifrån, min hjärna går på högvarv och försöker komma på var den har sitt ursprung.
Jag har flera teorier, men ingen som passar speciellt bra.
Mina tankar är en cirkel och min ångest är en fyrkant, hur mycket jag än försöker så får jag det inte att passa.
Känslorna är helt åt helvete, jag är glad sen arg, ledsen sen apatisk.
Jag vill skälla, få säga jävla idiot, peka ut brister, förklara hur besviken jag är, jag vill lägga mig ner och blunda, vakna i en annan tid, en annan kropp, ett annat liv.
Även om jag vill det så är det inte det som är grunden till den är ångesten, jag fattar för fan inte vart det kommer ifrån.
Ibland vill jag slänga mina principer åt sidan och be om medicin, något riktigt jävla starkt som sköljer bort alla tankar och känslor.
Men jag kan inte, jag vill inte, jag vill inte skjuta på problemen, jag vill lösa mina problem.
Jag vill må bra igen, jag kommer må bra igen, om ett tag, om några månader? Några år?
Du skulle kunna säga till mig att jag kommer må bra nästa vecka, nästa vecka är för långt bort just nu.
Jag hoppas på att vakna imorgon på ett annat humör, även om solen inte skiner och det öser ner regn så vill jag vakna och kunna känna "det här blir en bra dag".
Jag tror att jag kommer göra det med, jag har mycket att se fram emot imorgon och några dagar i veckan.

Koncentrera dig på dom bra sakerna du har att se fram emot, dröm, våga drömma, mer, större, oftare.
Jag klarar allt, jag ska bli klar med studierna som hänger efter, jag ska bli klar med körkortet, jag ska flytta, jag ska hitta en utbildning, jag ska leva, jag ska älska, jag ska älskas.

Det sitter två små silhuetter i min hjärna, den ena har klarblåa ögon, han drömmer om framtiden, han hoppas, tror och längtar.
Mitt emot honom sitter den lilla svartögda silhuetten och hånler, han skrattar, pekar och dömer ut hans broder.
Han är starkare än sin broder, större, äldre och mer erfaren.
Men hur mycket han än försöker så kan han inte få dom två små blå ögonen att sluta stirra upp längtansfullt mot himlen.
Fördelen med att ibland vara naiv är att drömmar svårare försvinner.
Fördelen med att ibland vara cynisk är att drömmar inte existerar.

Dagen har inte bara varit dålig.
Jag har varit i Njurunda och firat Fanny som tagit examen från MIUN, väldigt duktig tjej det där.
Gott fika och gott sällskap, mycket trevligt.
Ett skönt avbrott i dagens mörka rutin.

Jag vill även passa på och sända mina kondoleanser till några som just nu går igenom en jobbig period i livet, jag är inte en del av er längre. Men jag känner med er lika mycket oavsett.
Väntat eller ej så är det alltid en jobbig sits att hamna i.
Man kan gräva ner känslorna och gå vidare utan att reflektera, det är lättast så, för stunden.
I längden blir det bara värre.
Jag lånar några visa ord från sommarlovsprogrammet Tippen "ingenting försvinner, allt finns kvar"
Går att applicera på mer än avfall och återvinning.

Nu får det vara nog för ikväll.
Ta vara på eran lycka, pendejos.