Jag har haft en underbar helg.
I fredags följde jag med min morbror och hans familj ut till deras sommarstuga på Kråkön, det blev en helg fylld av skratt och djupa diskussioner.
Jag har inte mått så bra och skrattat så mycket dom senaste månaderna, alla bekymmer var som bortblåst och jag var mig själv igen.

Jag gick ut till klipporna och bara satt där, bara satt och funderade, tänkte på livet, mig själv, andra personer i mitt liv, personer som finns kvar i mitt liv och personer som inte finns där längre.
Jag har kommit fram till vissa saker, vissa viktiga och vissa värdelösa.
Jeff buckley i lurarna, bag in box bredvid mig och havet framför mig.


Den här utsikten har jag haft konstant tillgång till hela mitt liv, men jag har varit så blind och missat den gång på gång. Det kanske inte ser mycket ut, men känslan som infinner sig när man sitter och bara stirrar ut på ingenting medan vågorna slår mot stenarna nedanför är obeskrivlig.
Ju närmre jag kommer naturen ju bättre mår jag, kanske ska ta lärdom av det.

Det kommer bli fler resor ut till Kråkön i sommar, det lovar jag mig själv.

Nu ska jag slänga i mig något att äta sen lägga mig på soffan resten av kvällen.