Redbeard

Mina största rädslor.

Kategori: Allmänt

Jag slogs idag av en av mina största rädslor här i livet.
Att jag ska dö ensam, säkert en typisk tanke i en sån här situation.

Jag började fundera och jag har så jävla mycket rädslor som är löjliga och som ska bort.
Jag är som sagt livrädd för att dö ensam, utan familj. Jag kommer inte dö ensam, jag kommer ha en familj.
Jag är rädd för att jag ska göra fel. Alla gör fel, utan fel så lär man sig inte det rätta.
Jag är rädd för att jag ska bli övergiven. Det är en normal rädsla hos människor, bara att acceptera.
Jag är rädd för att jag egentligen inte kan sjunga men folk bara är snäll. Om det skulle vara så så är det väl bara så.
Jag är rädd för att svika någon. Om jag sviker någon så gör jag det inte medvetet så varför oroa sig?
Jag är rädd för att hamna någonstans och inte kunna ta mig hem. Man tar sig alltid hem på något sätt.
Jag är rädd för att bli som min pappa. Med vetskapen om hur han var att jag inte vill bli som han så kommer jag inte bli det heller.
Jag är rädd för att bli som min bror på vissa sätt. Samma sak där som ovanstående.
Jag är rädd för att jag kommer vakna en dag och ångra något jag inte gjort........

All den här rädslan, och all den här vetskapen.
Jag borde inte vara rädd då jag redan vet att det är trams, men likt förbannat så är jag livrädd mest hela tiden.
Nog för att det har avtagit mer och mer sen jag började prata med kuratorn, så det är på bättringsvägen iaf.
Men ibland känner jag mig så jävla liten, jag vill bara krypa in i en famn och känna trygghet, tryggheten man kände som barn när någon man älskade höll om en.
Men om jag ska kunna känna den tryggheten så måste jag utvecklas som människa, jag måste se förbi rädslorna och se lösningarna.
Jag måste bli trygg i mig själv först, jag måste inse att min trygghet sitter i mig och inte i någon annan eller något annat.

"Still confused but on a higher level"


Bjuder på en nyinspelad cover.

Kommentarer

  • Michael Gradin säger:

    Vi är många som irrat runt på den väg du nu vandrar, inte många vill bekänna det,och de flesta irrar fortfarande runt, men kommer man till insikt som du gjort, så går det att få till en bra kompassriktning på livets krokiga väg, du imponerar på mig Oskar med din uppriktighet, konsten är inte att glömma, utan att lära sig att leva med sina känslor, kämpa på

    2012-05-02 | 23:35:56
  • mamma säger:

    Min älskade son.... du är sååå vacker! Jag säger som din pappa sa när JAG var rädd att vara ensam och övergiven, den sommaren vi hade bestämt oss för att gå skilda vägar. Jag sjöng med "Bluesprisoners" på midsommardagen på badet, jag hade ångest och grät inombords när jag sjöng men det gick bra! Efteråt kom din pappa fram till mig och sa Marie du är så älskad du blir aldrig ensam............ Det var värre för honom, han var också älskad men kunde inte härbärgera det, eller ta till sig det utan dog ensam, utan att ha vågat låta sig bli älskad av oss! Men du vågar Oskar, du vågar, det är det du gör nu VÅGAR!

    Älskar dig! mamma

    2012-05-03 | 13:51:04
  • Frida säger:

    Lägg till hundar, alla andra djur, bilar, trafik, flyg, motorcyklar och övergångsställen, och listan hade kunnat varit min.

    Det där om rädsla.

    Jag hatar, hatar, att bli begränsad utav min rädsla.

    Idag sätter jag på skygglapparna och bara gör det.

    Man märker efteråt vad som var värt det.

    Allt är inte värt.

    Men lyckas man 9 gånger av 10.

    Eller t o m om man vågar, och bara lyckas 1 gång av 10. Ja då har man trots allt berikat sitt liv med något man egentligen inte vågar.

    Om du tycker min text är rörig så är det för att jag är inne på dag 9 på raken av jobb, Med 12 timmar varje dag.

    Det bästa med dessa dagar är när jag får sitta själv på tåget och läsa vad du skriver.

    2012-05-08 | 10:39:22
    Bloggadress: http://www.fridaklang.com

Kommentera inlägget här: